Jag har alltid varit väldigt noga med att borsta tänderna ordentligt, men de senaste dagarna har jag knappt hållt i en tandborste. Känner mig inte värdig.

Jag har ett brinnande intresse för kläder och mode, men ändå envisas jag med att gå omkring i de fulaste, säckigaste kläder jag har. Känner mig inte värdig.

Trots att jag alltid gillat testa nya fräscha sminkningar så har jag inte sminkat mig eller piffat till mig på länge. Känner mig inte värdig.

Det finns mycket jag gillar att göra egentligen, men ändå håller jag mig bara innanför husets väggar. Har ingen lust att göra något. Känner mig inte värdig.

Värdelös.

Ilska, ångest, smärta, hat, sorg, förtvivlan.

Sedan jag var 10 har min högsta önskan varit att mina föräldrar ska gå skilda vägar.

Nu, snart 8 år senare är vi kvar i samma destruktivitet, möjligen har den vuxit sig ännu större och starkare.

Åren har gått, hoppet har försvunnit.

Snart är jag vuxen, i varje fall myndig, men jag känner mig fortfarande som det där maktlösa barnet som står och studerar bråken och sticker in med små helt onödiga kommentarer som gör det hela (om möjligt) ännu värre.

Står inte ut.

Jag ska bli smal

Jag ska bli smal

Jag ska bli smal

Löften för 2009. 

- 7 kg minus på vågen.

- Träna 4-5 ggr/v.

- Skaffa ett jobb.

- Sluta skolka och sköta skolan.

- Hålla ordning i mitt rum.